Vad är leder?
Anatomiskt sett är en led en rörlig förbindelse mellan minst två ben. Man skiljer mellan äkta leder (diartroser) och oäkta leder (synartroser). En äkta led kännetecknas av att det finns en spalt – den så kallade ledspalten – mellan benändarna, att ledytorna är täckta av ledbrosk, och att leden omges av en ledkapsel. Oäkta leder är antingen broskiga benförbindelser eller bindväviga benförbindelser. De mest kända broskiga benförbindelserna för lekmän hittas till exempel i revbensbrosket och även i diskarna (fibrobrosk).
Vilka typer av leder finns det?
Bland lederna finns det olika former. De mest kända är kulled, ellipsoled, sadelled och cylindrisk led. Som namnet antyder känns kulleden igen på att ett kulformat ledhuvud passar in i den skålformade motsvarigheten hos det andra benet. Man talar också om en treaxlig led, som axelleden eller höftleden.
Ellipsoleden är en tvåaxlig led. Här är kulan elliptiskt formad, som till exempel handleden mellan strålbenet och handloven. En annan tvåaxlig led är sadelleden, som faktiskt påminner lite om en sadel och kan röra sig runt två rumsliga axlar (t.ex. mellan handloven och mellanhandsbenet).
Cylindriska leden påminner slutligen mycket om ett gångjärn, varför den också kallas gångjärnsled (t.ex. armbågsleden). En annan cylindrisk led är tappleden, som fungerar lite som ett tappgångjärn på en dörr – detta hittar vi hos människan mellan strålbenet och armbågsbenet.
Varför knakar leder?
Många människor känner till det och tycker det är lite kusligt: knakande leder. Orsaken är bara delvis förklarad. Det kan vara så att knoglarnas ytor inte är jämna, och när dessa ojämnheter gnids mot varandra kan det knaka. Men det kan också vara små gasblåsor i ledvätskan (synovia), som är ansvariga för ljuden.
Hur håller man lederna friska?
Ben och leder har ett hårt liv och måste verkligen klara allt som människan vill. Gå, springa, sitta, ligga. Knäleden och höftleden belastas mest, men även de oäkta lederna, diskarna. Beroende på belastning kan lederna eller ledbrosket slitas ut, vilket begränsar rörligheten eller rörelseomfånget och orsakar smärta, som vid artros eller osteokondros. Visst kan man aldrig helt utesluta artros eller diskbråck, men man kan göra mycket för att lederna ska hålla så länge som möjligt och vara smärtfria.
Det är känt att man – särskilt vid artros – kan åstadkomma något med en kostförändring. Det är inte heller att rekommendera att utsätta sig för extrema fysiska ansträngningar, som att springa ett maraton, när lederna har en viss märkbar förslitning. Men i grund och botten är rörelse bättre än stillasittande, eftersom rörelse producerar ledvätska, vilket naturligtvis är bra för gångjärnen – lederna! –. Rörelse kan vara gymnastik, måttlig gång, cykling eller simning. Och man kan till och med röra sig när man sitter, om man har en stol eller kontorsstol som tillåter rörelse i sittande ställning, som en ergonomisk stol från Aeris.
Leder kan förbli friska och naturligt smärtfria under mycket lång tid om de behandlas varsamt och regelbunden, sund, naturlig rörelse ges.
